Mästerlotsen Carl Westman
Alltsedan 1980 har det legat en berättelse som väntat på att bli berättad. Den om min farfar, mästerlotsen Carl Westman. Berättare: Fredrik Westman.
31 aug 1891 ligger barkskeppet Sävenäs vid kajen i Ursviken färdigt för avgång med första destination London, för att sedan styra kosan mot Pensacola, USA. Föga anade huvudredaren och ägaren Anton Markstedt att Sävenäs aldrig mera skulle angöra hemmahamnen. Befälhavaren kapten J A Liedgren, 32 år, hade besättning klar. Skeppslistan visar att Sävenäs mönstrade 14 man inklusive kapten. Sist av alla mönstrade de två lotssönerna från Bjuröklubb på, Mikael Hällgren och Carl Larsson, sedermera Westman. De hade vandrat till fots från Bjuröklubb till Ursviken, ca 4,5 mil Deras namn återfinns längst ner i listan. Vilka tankar och känslor hade den 16-årige Carl då Sävenäs lättade ankar, vinden fyllde seglen och skutan styrde ut till havs. Ren eufori? Hur länge hade han inte drömt om detta. Carl var ju vuxen enligt den tidens mått, eftersom han hade ”läst”, d v s var konfirmerad, och den unge jungmannen hade redan fått sina arbetsuppgifter. Carl tog kanske en paus och stod längst fram i stäven då Sävenäs passerade Bjuröklubb. Hans far, mästerlotsen Anders Larsson, stod kanske uppe i lotsutkiken med kikaren för att få en glimt av sonen. Kanske vinkade Carl? Äventyret hade börjat.
Carls barndom
Men nu tar vi berättelsen från början och vrider tiden tillbaka till 9 april 1875. Carl kommer till världen i byn Bjurön, Lövångers församling. Föräldrarna Anders och Lovisa Mariana Larsson har sedan tidigare 6 barn. Carl förblir yngst i syskonskaran. Det finns inga uppgifter om hur hans uppväxt var, förutom det som berättats av min farbror Verner Westman. Då Carl en gång besökte Uttersjön (idag Uttersjöbäcken) för att handla i L G Larsson diversehandel, och återigen träffat hans vackra dotter Augusta, lär han ha yttrat, ”Henne ska jag gifta mej med”. Carl hade säkert lyckats tjata sig till att få följa med sin far, mästerlotsen Anders Larsson, på någon lotsning in till Bureå eller Ursviken, och då börjat drömma om att själv bli lots. För att bli antagen till lotsutbildning krävdes erfarenhet av att ha arbetat som sjöman. Och nu var Carl antagen som sjöman och på väg ut på världshaven.
Anders Larssons lotskikare och den ca 18 m höga lotsutkiken.
Åter till lotsutkiken
Kan det vara så att Anders Larsson står kvar uppe i lotsutkiken med lotskikaren och ser den långsmala snabbseglande Sävenäs med fyllda segel försvinna söderut förbi Grundskatan. Han kanske undrar hur den äventyrlige sonen ska klara det hårda livet ombord. Han kanske blir ilandsatt i Helsingör som oduglig efter att inte klarat av ålagda uppgifter. Kaptenen måste veta att alla ombord var vuxna livet ombord och höll överenskommelsen i sjömansrullan. Min farbror Verner Westman har berättat att hans bror Gustav (sedermera Westmans i Bygdsiljum), som nyss påmönstrad, blev ålagd att olja in masttoppen i mörker och hårt väder med kraftig sjögång, d v s våga klättra upp i masttoppen trots att skeppet hade slagsida i det hårda vädret. Väl uppe i masttoppen hängde Gustav ut över ett mörkt hav. Gustav vågade och klarade uppgiften och blev inte ilandsatt vid nästa hamn. En rätt tuff ”anställningsintervju” kan man tycka.
Sjömansrulla
Bilden visar sjömansrullan för Sävenäs 13 september 1888 inför avfärd till Australien. En sjömansrulla beskrev noggrant vad som var överenskommet mellan befälhavare och besättning. Under rubriken ”Allmänna Stadgar” fanns detaljerat angivet vad som gällde:
1. Att inom två dygn efter påmönstringen, så vida dervid ej annorlunda aftalats, inställa sig ombord å fartyget.
2. Att inom tjänsten ställa sig till noggrann efterrättelse hvad af fartygets befäl anbefalt varder.
3. Att både i hamn och till sjöss på det sorgfälligaste vårda fartyg och gods, vare sig natt, eller dag, sökne- eller helgdag.
4. Att under den tid hyreskontraktet omfattar aldrig, under vad förevändning som helst, lämna fartyget för att gå iland eller ombord å annat fartyg, utan att därvid hafva erhållit tillåtelse af befälhavaren.
5. Att ersätta skada, som genom fel eller försummelse, i ett eller annat fall, rederiet eller annan tillskyndas.
Sjömansrullan var ett mycket viktigt dokument. Längst ner kan man läsa: *Rullan skall vara noga hopsydd. Inga blad få borttagas och inga tilläggas eller utbytas. Den påmönstrande tjänstemannen skall tydligt angiva varest anteckningarna om den först påmönstringen sluta.”
Fregatten Sävenäs – en märklig skuta
Målningen signerad Ed Adam 1890. Bilden tillhör Skellefteå museum.
Sävenäs byggdes 1875 som fregattskepp vid Alderholmens varv, nära Ursviken, Skellefteå. 54 meter lång och 12 meter bred med ett djupgående vid last på 19 fot, d v s drygt sex meter. Vikt: 768,48 ton. Fribrev 279. Försäkringsvärde: 150 000 kr. Under sina första två år seglades Sävenäs som fregattskepp, eller fullriggare. Hon riggades om till barkskepp i Hull 1877. Sävenäs var en snabbseglande skuta. 1888 seglade hon Helsingör – Adelaide, Australien på 111 dygn. Nytt rekord. Mer information och Sävenäs finns på https://www.lokalhistoriaskelleftea.se/artiklar/med-savenas-over-varldshaven/
Sävenäs lämnar nu Bjuröklubb bakom sig och påbörjar vad som skulle bli den sista seglingen för ägaren Anton Markstedts räkning. Resan gick från Skellefteå till London och vidare till Pensacola (ca 30 mil öster om New Orleans). Därifrån tillbaka till England, Hartlepool och Grimsby. I Grimsby lastades kol för transport till Santos i Brasilien via Pensacola. Väl framme i Santos med sin kollast, mars 1893 fartyg från många nationer och väntade. Under uppehållet i Santos avled den endast 32-årige J A Liedgren i gula febern som rasade i Santos. Han blev den sista befälhavaren på Sävenäs i svensk ägo. Ägaren, Anton Markstedt, telegraferade, enligt min farbror Verner Westman, 3000 kr till Santos så att J A Liedgren skulle få sin sista vila i en grav uthuggen i en klippa i Santos.Sävenäs sålt till norskt rederi
Hemma i Skellefteå tröttnade Anton Markstedt på att ha sitt fartyg liggande sysslolöst. Sävenäs såldes 9 september 1893 till ett norskt rederi. Namnet ändrades till Cato och seglades så småningom hem till svensk hamn där det svenska manskapet mönstrade av. Timmermannen Aron Jonsson från Risböle (se skeppslistan) har berättat om hemresan från Santos att ”norrmännen var så dåliga sjömän att det var ren tur att vi prickade Europa”.
1905 såldes fartyget vidare till Italien. Vad som sedan hände det 31-åriga skelleftebygget under italiensk flagg är okänt.
Carl rymmer
Men Carl fanns ej med bland det avmönstrade manskapet. Vad hade hänt honom?
Skeppslista från Pensacola 29 januari 1893.
I en skeppslista i Pensacola finns han angiven som ”rymnd” 29 januari 1893. Han hade alltså brutit överenskommelsen i sjömansrullan. Den unge Carl hade kanske fått nog av det hårda livet ombord och längtade hem, rymde och gömde sig i Pensacola tills Sävenäs avgått mot Santos. Sedan lyckades antagligen Carl få hyra på en skuta med destination Sverige, kanske t o m Skellefteå.
Det finns ingen information om hemfärden och när Carl dök upp i Bjuröklubb igen. Antagligen krävdes mod och uppfinningsrikedom för att dels lyckas rymma, dels ta sig oskadd tillbaka till Bjuröklubb. Det finns heller ingen information om någon påföljd av rymningen. Carl kanske klarade sig från detta eftersom kapten J A Liedgren avlidit och Sävenäs fått nya ägare.
Lotslärling
Nästa dokumenterade information om Carl är att han i oktober 1893, ca 8 månader efter rymningen, är antagen som lotslärling vid Bjuröklubb lotsplats, d v s han var antagligen tillbaka i Bjuröklubb någon gång under sommaren 1893.
Nu väntade utbildningen till lots. Bilderna nedan ger oss en föreställning om vilka krävande arbetsuppgifter som väntade den unge Carl. Uppe i lotsutkiken skulle Carl spana ut över havet för att upptäcka fartyg som närmade sig. Då ett fartyg signalerade om lotsassistans fick Carl tillsammans med, ”läraren”, d v s en anställd lots, och en eller flera båtmän bege sig ut med lotsbåten som var en rodd- och segelbåt, s k lotskutter. Vid dåligt väder med hård vind var detta ingen lätt uppgift. När lotsbåten kom fram till fartyget som skulle ha lotsassistans fick lotsen lägga lotskuttern på läsidan om fartyget för att sen borda det med hjälp av en lejdare, en repstege med tvärpinnar av trä. Lotsen måste ofta hoppa från lotskuttern för att nå lejdaren. Vid stiltje eller dålig vind fick lotsbåten ros ut till fartyget.
Jag fick en gång, 1953, följa med lotskuttern då min farbror William Westman, mästerlots vid Pite-Rönnskärs lotsplats, skulle lotsa ett stort fartyg in till Piteå. Det blåste 17 m/s. Det gällde för båtsmannen att låta lotskuttern ”rida på vågorna” så den under ett kort ögonblick var nära skeppet. Just i det ögonblicket skulle lotsen hoppa, till synes rakt ut i vattnet. Jag minns hur rädd jag blev då William hoppade och fick grepp på lejdaren. Jag minns också hur förvånad jag var. Tänka sig, att min charmerande, skämtsamma, orgelspelande 54 årige farbror var sådan spänstig tuffing!
William berättade om en dramatisk händelse då han i hårt väder och mörker skulle borda ett skepp. Han fick inget grepp på lejdaren och gled ned mot vattnet, men så fastnade hans vigselring i ett utskickande föremål på lejdaren, kanske en spik eller skruv. William blev hängande, kanske en sekund, men tillräckligt för att han skulle hinna få grepp på lejdaren och kunna borda skeppet.
Vid ett annat tillfälle hade ett skepp hamnat ur kurs och var i svår sjönöd utanför Rönnskär och behövde omedelbar lotsning. Då William bordat skeppet möttes han av en lättad skeppare som uttryckte att nu skulle det ordna upp sig. ”Eller så blir vi en man till som går till botten” hade William svarat.
Källor: Sveriges digitala lotsmuseum och Hans Högman, Fyr- och lotsväsendets historia.
All lotsverksamhet var noga reglerat i lag. Från 1 januari 1872 låg lotsverksamheten i Kungliga Lotsstyrelsen som då bildats. Detta nya ämbetsverk var direkt underställt regeringen och leddes av sjöförsvarsministern. Lotsverket bestod då av tre distrikt med tre distriktschefer om sammanlagt 15 lotsfördelningar, varav Luleå var den som Bjuröklubb tillhörde.
Lotslärling var en lots under utbildning. När han under tillräckligt lång tid övats och tränats vid lotsplatsen var det dags att avlägga lotsexamen.
Snälla Älskade Karl
Min farmor Augusta Westman, född Larsson 9 september 1876.
Nästa dokument i tidslinjen är ett kärleksbrev från min farmor Augusta Larsson, d v s handlaren i Uttersjön, L G Larssons dotter, om vilken Carl många år tidigare fällt kommentaren ”Henne ska jag gifta mej”. Brevet är daterat 11 mars 1894, alltså ca 5 månader efter att Carl blev antagen som lotslärling vid Bjuröklubb. Brevet är även ett tidsdokument över hur stor makt predikanterna och religionen hade över människorna. Augusta är 17 år då hon skriver brevet.
Uttersjön den 11 mars 1894 Snälla Älskade Karl Ja jag kan nu ej afhålla mej skrifa ty du må tro att det kennes ej mycket roligt för mig i kväll Jag förstår nog att du äfen såg att jag omöjligen kunde vara glad där i bönhuset ty du kan förstå att Johansson sade åt mig att om jag ej nu skulle venda mig till Herren så skulle det bli för sent. Jag är nära säker, sade han, att det är sista gången Herren kallar dig och tenk då så förskräckligt det skulle bliva för mig om herrens ande skulle vika ifrån mig då står det ju att herren eller han (d v s predikanten) ska le åt eder ofärd och Gud bevare oss derifrån. Ja jag förstår nog att du bara skrattar åt detta bref eller knappast vill läsa igenom det då du får se vad det innehåller men vet att min högsta Önskan och Lengtan är att vi finge nu lugna vandra på Himlavegen vi vet att förlora ingenting därför. Och många saker som det är nog mer än nyttigt att få rådfråga sig med sin gud om, ty vandra efter satans vilja det kommer ju att bli det Gräsligaste elende på jorden och tillsist den eviga pinan.Ja jag kan nu ej skriva mer denna gången. Ja du må tro att ej kennes det mycket roligt att skrifa detta berf. Jag snodde nog många varf och tenkte få det ur tanken att skriva, men ser du det gick ej. Guds ande manade mig så kraftigt så jag kunde ej låta bli och du må vet att du är den första som jag kommer ihåg alla gånger så du måste ursäkta och förlåta min dristighet. Ja du må göra vad du vill om du vill beskratta mig eller ej. Jag förmår ändå ej att förstöra detta bref fast nog har du orsak att tenka så, har hon blivit sådan på en 2 eller 3 dagar men det får ej jelpas.
Ja nu önskar jag av innersta hjerta att du skriver några rader till svar så fort du får detta bref, du får omöjligen låta bli. Venligen bekomme
Augusta Larsson
Lotsexamen
25 maj 1894 avlade Carl lotsexamen inför chefen för Luleå lotsfördelning, i närvaro av lotsplatsens förman och en eller två examinerade kronolotsar, d v s examinerade lotsar med ordinarie tjänst. Carl fick sin styrsedel, vilket innebar ”att på eget ansvar lotsa fartyg av alla fots djupgående; åliggande honom att ställa sig till efterrättelse vad gällande författningar föreskriva”. Carl har nu gjort tillägget i sitt efternamn med Westman, d v s Carl Larsson Westman, för att några månader senare ändra till Westman.
Nu återstod det för Carl att få ordinarie tjänst vid Bjuröklubbs lotsplats.
Ordinarie lots vid Bjuröklubbs lotsplats
10 juli 1894 ”gör Kungliga Lotsstyrelsen veterligt att som en lotsbefattning vid Bjuröklubbs lotsplats inom Luleå lotsfördelning skall tillsättas och lotsläringen därstädes Carl Westman, som äger vitsord om god frejd och städse ådagalagdt välförhållandet ansetts böra denna befattning erhålla, alltså varder han, Carl Westman, härmed antagen och konstituerad att vid nämnda lotsplats vara lots”. En ordinarie lots är en lots som utnämns av Kungliga Lotsstyrelsen.
Carl, som nu bytt efternamn till Westman, hade fått sin efterlängtade lotsbefattning vid Bjuröklubbs lotsplats.
Min älskade Karl
Nästa dokument i tidslinjen är ytterligare ett kärleksbrev från min farmor Augusta Larsson. Brevet är daterat 29 januari 1895, alltså ca 6,5 månader efter att Carl fick sin lotsbefattning vid Bjuröklubbs lotsplats. Predikanten G. Andersson, N´Gabrielannerscha, var en fruktad predikant. Augusta var 18 år då hon skrev brevet, och även detta brev andas en vånda över att Augusta är en syndare. ” Ja, och vad jag känner mig bristfällig i min kristendom. Skulle det gå derefter så vore jag evigt fördömd, men i Kristi blod blir jag alltid rentvådd,”
Uttersjön den 29 jan 1895 Min älskade Karl Jag får nu i hastighet skriva några rader till Dig nämligen gör att omtala att Det blir Bön i Uttersjön nu om söndagen. G. Andersson (N´Gabrielannerscha, fruktad predikant. Min notering) skall lesa. Och så blir det missionsaktion ni är just tjenliga att gå hit och ropa in Dugligt. Och så kan det nog äfen gå an för er att vara med på bön. Jag får nu tala om för dig att Schönfeldts har fått sig en stor sårg nämligen Anton har dött på ett lasaret i Amerika och troligen gått bort af verden utan Gud. Nils Johansson har skrivit och han säger då ingenting om hans hjerttillstånd. Men gud give att detta måtte lenda dem eller rättare sagt oss som ännu äro kvar i Nådatiden till någon förbättring.Ja jag föreställer att du nog snart skall börja hava leda af mina bref ty dem kan ju för dig icke vara intresserande. Och så tycker jag mig liksom höra dig säga. Ja O vilken skrymtare hon är. Jag har ju sett hennes Leverne och det är ju i sanning verkligt intet mindre än den gröfsta Syndare men dock likväl kan jag ej annat än gå till gud med allt och det är i sanning stort och även må du tro jag har uppsänt någon bön för dig. Ja O att vi först få förenas uti herren och sedan om det är hans vilja förenas i - - - - - - -
Jag måste nu sluta mina ofullkomliga rader. Må så gott tills vi åter treffas.
Önskas af din förtrogne ven Augusta.
Skriv svar om det skulle intressera dig, vet jag är så glad som en speleman när jag får bref af dig min alltid påtänkta och efterlenktade lilla ven.
Jag oner just nu om Kularna skål vara se skäff främ breve jenna ati om Lygdajen. Les detta rätt och uttyd detta ++++++. Översatt från dialekt min kommentar):
Jag undrar just om Kularna (Boende i Kulan) ska kunna skaffa fram detta brev till lördag.
Kära Lilla Älskling
Nästa dokument i tidslinjen är också ett kärleksbrev från min farmor Augusta Larsson. Brevet är daterat 11 mars 1895, alltså ca 8 månader efter att Carl fick sin lotsbefattning vid Bjuröklubbs lotsplats. Antagligen låg all lotsverksamhet nere vid denna tidpunkt eftersom Bottenviken troligen var igenfrusen, vilket gjorde att lotsar var fria att lämna lotsplatsen för att t ex besöka kyrkan i Lövånger. Augusta skriver nämligen: ”Om jag får mig någon skjuts så skall jag fara till kyrkan på 14 dagar. Då far äfen du”. Augusta är 18 år då hon skriver brevet. Det finns ingen information om varför Augusta skriver: ”Men jag blef underrättad i går om hvad för han dog, men jag kan ej sätta det i brefet, men jag skall vel säga det när jag treffar dig. Det rör dig och mig. Då kan du nog förstå det”.
Kan dödsorsaken vara något som ska hemlighållas inom familjen? I kyrkoboken kan man läsa att sonen Johannes, 10 månader gammal, dog 10 mars 1895. Ingen dödsorsak är angiven.
Intet sörjer vel Nils (Carls 11 år äldre bror) och Augusta sin son. Du kan ju helsa dem de skola tacka Gud af allt hjerta för det han tog hem sitt barn. Han är den som kan giva dem dubbelt igen. Men jag blef underrättad i går om hvad för han dog, men jag kan ej sätta det i brefet, men jag skall vel säga det när jag treffar dig. Det rör dig och mig. Då kan du nog förstå det.
Om jag får mig någon skjuts så skall jag fara till kyrkan på 14 dagar. Då far äfen du. Hilda Larsson, hon helsar till dig och Lina trefaldigt, men jag helsar tusenfaldigt till dig som tecknar din trogne ven Augusta.
Giftermål
14 jan 1897 gifter sig Carl och Augusta.
I lysningsboken kan man läsa:M: Karl Westman, Kronolots i Bjurön.
Qv: Katarina Augusta Larsson i Uttersjön.
Enligt begäran af brudgummen muntligt.
Muntligt medgivande af fadern, handl. Lars Gustaf Larsson i Uttersjön.
I vigselboken kan man läsa att vigseln ägde rum 14 jan 1897. Vigselförrättare A J Rothèn.
Anders Larssons uppsägning av mästerlotstjänsten 10 maj 1902
Nästa dokument i tidslinjen är den 65 årige Anders Larssons uppsägning av sin tjänst som mästerlots.
Nu fanns möjligheter för hans son Carl att bli mästerlots.
Stockholm Då min ålder är så långt framskriden som nerlagda prästbetyg besannar och mina kroppskrafter och synförmåga därav äro väsentligt nedsatta så att jag icke nöjaktigt kan sköta min tjänst, så får jag vördsamt anhålla om avsked från min Mästerlotsbefattning vid Bjuröklubbs lotsplats.
Får ödmjukast anhålla om att komma i åtnjutande av den pension som Kungl Lotsreglementet enligt mina levnads och tjänsteår bestämmer.” Här kommer sedan en upprepning av det nyss skrivna. Det verkar som om detta är en övning där Anders Larsson formulerar sig inför det slutgiltiga brevet som ska skickas till Kungliga Lotsstyrelsen. Bjuröklubb den 10 maj 1902.
Anders Larsson
Mästerlots
Mästerlots vid Bjuröklubbs lotsplats
Nästa dokument i tidslinjen är daterat 19 november 1907 då Carl blir utnämnd till mästerlots. Då gör Kungliga Lotsstyrelsen veterligt ”att som kronolotsen vid Bjuröklubbs lotsplats inom Öfre Norra lotsdistrikt Carl Westman under sin fjortonåriga tjänstetid vid lotsverket ådagalagt skicklighet i sitt yrke och i öfrigt sig väl förhållit, alltså varder han, Carl Westman, härigenom nämnd till Mästerlots med åtnjutande af alla därmed följande förmåner; hvilket vederbörande till efterställelse länder”.
Livet i Uttersjön och Bjuröklubb
På somrarna bodde familjen i Bjuröklubb. Under den period då Bottenviken var igenfrusen pågick ingen lotsning och familjen bodde då i Uttersjön. Farbror Verner Westman har berättat att Carl var en skicklig snickare. På vintrarna ägnade han sig åt möbeltillverkning i ”kammarn” i boningshuset, vilket resulterade i linneskåp och olika typer av byråer. Bilden visar en av byråerna.
På inspelningarna nedan kan du lyssna på Verners barndomsminnen från somrarna i Bjuröklubb. Några veckor efter inspelningarna berättade Verner att han och brodern Gustav varje dag skulle gå och samla in en säck med mat, bl a löv, till kon som familjen hade med sig ut till Bjuröklubb. Ofta passerade de Sillhällorna. Där, på en hälla längst åt söder, ristade pojkarna in sina initialer. 1985 hittade jag inristningarna ”V G W 1911”, d v s Verner, Gustav, Westman, 1911. Den vänstra bilden visar var inristningarna finns. Den högra visar själva inristningen. Bilden är tagen 2011, d v s 100 år efter att inristningen gjordes.
Verner Westman berättar då han fick följa med sin far på en lotsning. Verner Westman berättar minnen om hur livet kunde te sig på Bjuröklubb i början av 1900-talet.
Fortsätt att lyssna på Verner Westmans barndomsminnen från Bjuröklubb.
Carl är svårt sjuk
Nästa dokument i tidslinjen är daterat 9 augusti, antagligen 1912, eftersom det finns ett testamente, daterat 29 oktober 1912, där det stipuleras hur arvet efter Carl ska fördelas. Carl och Augusta anade att det värsta kunde hända.
Carl är svårt sjuk och skriver från lasarettet i Umeå.
Detta är det 4de bref som jag skrifigt. Roligt att höra att ni faller på knä och beder för mig. Men bedjen äfven för er själfva, ty den som beder han får. Jag kommer alltid ihåg er i bönen, och jag bör tacka Gud att jag slipper att ligga i verk och plågor.
Medan jag nu skrifver får jag det andra bref från dig. Tusen tack.
Du får hälsa till Nils (bror) att han gör en betalning på ett par hundra kronor och äfven A. Normark (August) 100, ty vi hava så gått fog (dialekt?) nu och dem betala så låg ränta, ty vi skall hava till dräng och piga också. Hälsa det från mig och gud vare med er och hälsa morfars (LG Larssons) och alla ihop. Underrätta Hellgren (lotskollega) att jag ska stanna här en månad till, vad doktorn har sagt, och han underrättar mig om hur vi skall ställa det om permitiontiden går ut.
Lef väl
Vänligen Carl
Carl avlider
Min farfar Carl Westman avlider 6 juli 2013, 38 år gammal. Leukemia anges som dödsorsak.
Här kan du lyssna till min hur farbror Verner Westman minns sjukdomstiden och då hans far Carl avlider.Här tar berättelsen om mästerlotsen Carl Westman slut, men för Augusta och de sex barnen fortsatte livet.
Det fortsatt livet för familjen
Hur artade sig då livet för Augusta 36 år, och de sex barnen, William 14 år, Verner 13 år, Valdemar 12 år, Gustav 10 år, Holger 8 år och Nils 1,5 år.
Här kan du lyssna på min farbror, Verner Westman, som berättar minnen från åren efter Carls död.Fortsätt att lyssna på Verners minnen från åren efter Carls död.
Augusta med sina sex söner. Bilden är tagen i slutet av 1930-talet, antagligen 1939. Stående från vänster: Valdemar, Nils, Holger, Gustav. Sittande från vänster: Verner, Augusta, William.
Augusta bodde kvar i Uttersjön och gifte aldrig om sig. När Carl 1907 blev utnämnd till mästerlots kan man i lotsbrevet från Kungliga Lotsstyrelsen bl a läsa ”härigenom nämnd till Mästerlots med åtnjutande af alla därmed följande förmåner”, vilket bl a innebar en livslång efterlevandepension. Denna lotspension var ett bra tillskott till försörjningen av de sex barnen fram till dess att de själva kunde försörja sig. Min far Holger byggde en egen stuga ”farmorstugan” till Augusta då han tog över hemmanet 1 april 1937. Hennes gudstro förblev stark, och allteftersom hon blev äldre hörde jag henna ofta säga, ”Snart får jag träffa min kära älskade Carl i himlen”. Våren 1962 gjordes en inspelning där man kan höra Augusta läsa ”Kom o Jesus bliv mig när. Låt mig bliva där du är.” Här kan du höra Augusta läsa.
Min farmor Augusta Westman avled 4 november 1962, 86 år gammal.
Efterord
Jag, Fredrik Westman, har inspelningar där min farbror Verner Westman berättar barndomsminnen från Bjuröklubb och Uttersjön. De inspelningar som du nu har hört är ett urval av inspelningarna som är relevanta för berättelsen om mästerlotsen Carl Westman. Den CD som nämns i mitt efterord här nedan innehåller hela inspelningen där även Verner berättar om de år han och brodern Gustav arbetade i Amerika, samt även berättelser från då Verner och Gustav besökte Amerika 1956.
Förutom inspelningarna har jag sparade brev och dokument från perioden 1894 till 1912 samt kopierade dokument från Landsarkivet i Härnösand. Uppgifter om skeppet Sävenäs är hämtade ur Kurt Bobergs ”Västerbottnisk skeppslista” och en artikel i Västerbottenskuriren skriven av Kurt Boberg, ”Fregatten Sävenäs, en märklig skuta”.
Källor om lotshistoria m m är hämtade från Hans Högmans Fyr- och lotsväsendets historia, (http://www.hhogman.se/lotsvasendet.htm), bl a bilden där lotsbåten ligger vid skeppet
Lotskikarens historia:
Carl övertog kikaren efter sin far, mästerlotsen Anders Larsson. Efter Carls död övergick kikaren till lotsen Seth Lundmark som var gift med Hildur (född Larsson), kusin till min till far och mina farbröder. Då Seth Lundmark dog hamnade kikaren på avvägar, men återbördades av min farbror Verner, som förvarade den till 1976 då han skänkte den till min bror Carl-Yngve. 2007 köpte jag kikaren av Carl-Yngve. Min son Anton äger den numera.
Carl Westmans postilla. Dagliga betraktelser över kyrkoårets evangelier och högmässotexter.
Postillan första sida med Carl Westmans namnteckning.
På pärmens insida finns förteckningen över familjen. Min far Holger ärvde postillan. Den är i min ägo nu.